Demoner och Divor

lördag 7 november 2009

henryjune

En liten hälsning från sjukbädden. Så, det här är alltså inte ett förinställt inlägg som de andra.
Jag lever, men orkar inte sitta vid datorn eller jobba. Jag har fått skojiga piller och drömt hetsigt varmt och märkligt.
De har satt elektroder på mitt bröst och letat saker i mitt huvud, stuckit mig hårdhänt.
Nej jag är inte ok, men jag lever och tänker göra ett tag till. Fast allting snurrar hela tiden och jag tappar saker.
Mår illa, ser konstigt.
Det blir inga danssteg i röda klackeskor på ett tag framöver syns det.

Så synd, men himlen får iallafall vänta.

Drömma-Lotta hälsar och tackar för alla fina kommentarer!

Landet brunsås

Jag gillar Lottas blogg, och nu pratar jag om en annan smart brud så hälsa på henne nu på genast!
Kanske att jag borde köra en "lördagslotta" varje vecka för de verkar alltid vara av bra virke, inte sant?
Just den här Lottan bloggar och engagerar i ämnet mat. Och i januari är hon även aktuell i SVTs serie
Landet brunsås ihop med två nästan lika söta personer. Läs henne och titta, här och där.
På hennes blogg inleds varje recept med en liten text, smaka på den här tex:

03 september 2009

Arabisk lammfärsgryta med söta kryddor

För varje år som går tappar man lite av barndomens klarsyn. Jag är inte längre så säker på att jag ska gifta mig med pappa. Eller att man verkligen kan hacka fram diamanter och rubiner ur den stora stenen bakom Gunnesgärdes förskola. Eller att ett eget marsvin är svaret på frågan om livets mening.
Däremot tycker jag fortfarande att det verkar vettigt att äta godis till middag.



Om hon någon gång läser min blogg hoppas jag att hon lägger märke till allt lila.
-Som en hyllning till den typiska vinter och älskare av kulturtantsfärgen nr ett, hon syns vara.

Lat lördag önskar Lo

Rosenkindad

fredag 6 november 2009

From Sartorialists blog

Ni får tycka vad ni vill om den antika räven, men inte ett ont ord om kvinnan i sig.
Hon är bara ljuvlig, punkt slut.

Sartorialist

Hjärtat mitt

wish

Jag har ju som sagt tagit ledigt härifrån, men förinställda meddelanden duger gott ett par dagar.
Lite kusligt eg, vad gör jag just nu? Det regnar iallafall, eftersom det är november och Göteborg kan jag slå vad om att det regnar.
Och att det är fredag, eftersom jag bestämmer när inlägg ska komma upp.

Nåväl, mitt hjärta. Kalla mig Svensson och kalla mig tråkig, men det är vad jag önskar mig.
Kanske för att det är så fint i all sin exploaterade enkelhet (lite som med kors),
kanske för att det skulle påminna mig om att tänka mera på mig själv.
För någonstans längst inne, tänker jag att felet som sitter i mitt huvud handlar rätt mycket om det.
Detta att jag låtit människor kliva över mina gränser för mycket,
att jag sällan sagt stopp eller nej och att jag inte gärna delar mina rädslor och min sorg.
Inte den längst inne. Inte ilskan heller.

Nåväl, vad hjälper ett runt, tjockt massivt guldhjärta i tunn kedja strax under halsgropen kan man undra då.
Jo men det skulle väl vara som en slags amulett, och så skulle det bara vara fint, och bara vara mitt.
Tänker jag.

Fin fredag till alla som läser,
hoppas att ni besöker Drömma även om jag inte är där själv, varma kramar!

Grace

torsdag 5 november 2009

Den där hatten sitter som en kyss







Röda gummistövlar från Ullared, tänk va. Och sandfärgade korvstrumpor från HM. Vart ska det sluta, tänker ni kanske.
Men då har vi ju den där kysshatten. Som p.selling designat och säljer för 595:- på Mon Chéri.
Sen har jag flyttat in i klänningen från Dreamandawake och lite i smyg hos den jag fått de fina blommorna av.
Om han tittade i sin strumplåda skulle han hitta det andra paret jag köpte igår. De puderrosa matta släta.
Fast i morgon behöver jag nog sova hemma. Det är lite trasigt i själen och jag vill inte tynga ner. Och jag undrar hur vuxna gör eg. När de är rädda och vilsna?
Ber till Gud, ber om hjälp, berättar allt för sina vänner?

Jag är en sån vän, som folk ringer till. Det vet jag. Men att jag skulle.
Den där jävla stoltheten, alltså...
Och det förbannade huvudet. Som tydligen måste till en neurolog.

Skit känns det, rent ut sagt.
Så jag tar ledigt nu, puss och så får ni se fram emot förinställda inlägg några dagar.

Livets misslyckanden

onsdag 4 november 2009

IMG_2133

Det kan vara allt från en bild som inte blir som man tänkt. Vad hände liksom?!
Men ändå så gillas den...till att jag inte hinner allt jag borde, -varje dag är en sådan dag.
Eller att man inte orkar gå vid någons sida, någon som faktiskt är hur fantastisk som helst, men inte ok.
Mot sig själv, eller mig. Jag antar att det handlade om självbevarelsedrift. Jag är ledsen att min blogg illagör
men nu orkar jag inte ta hänsyn. Jag vill inte. Jag vill bara leva.

Och visa hur jag lever. Inte allt, inte som den fina dokusåpa det var en gång.
Minns så väl hur någon gav mig just det rådet sist, -tänk inte på den andre, utan visa din glädje.
Låt bli att läsa mig ni som inte orkar även om det kanske är lättare sagt än gjort.
Fan vad det är svårt ibland,
kärleken och livet.

Jaja, nu bäddar jag ner den arma kroppen och ser fram emot morfinet
eller vad doktorn har att erbjuda mig i morgon.

Baby, the place to be...





Vi åkte till akuten igår, det var visst inte rätt ställe för mina krämpor. Men syster Göran hade lite att göra och tog sig tid, och jag har visst ett perrrfekt blodtryck. Eller som han uttryckte det "the place to be". Men ändå, ett höjt ögonbryn.
Och en ny tid. Hos en doktor. Om många dagar. I morse när vi vaknade frågade min älskling hur mitt huvud mådde.
Bra, kändes det. Lite senare knastrade det till på höger sida och så satt den som en smäck. Den hårda värken.
Och illamåendet. Hur spännande är det inte att läsa om, tänker jag...förlåt.

Jag behöver vila, så förtvivlat mycket behöver jag det.
När solen går och lägger sig vill jag bli nerbäddad under rosentäcken och masserad i dyra oljor.
Och när månen sedan knackar på, har jag för länge sedan somnat på min älskares starka axel.

Ps, klänningen är från Dreamandawake. Re:design, alla klänningar unika för 750:-/st.

Under ytan:

tisdag 3 november 2009



-sitter jag på en stol med gitarren i knät och hår till midjan.
I blommig klänning, mammelucker, korviga strumpor och kängor.
Min röst är hes sångerna har kluriga texter. Jag har saker att sjunga
er, men det får bli i bloggen i stället...

Hålla hand

oui oui lispetit

oui oui lis petit
Moderniteter
Via flickorna fin fann jag oui oui och där snodde jag den här.

Älskar strumporna, jag vill ha släta matta som dessa!
Sen passar bilden bra, för någon följer visst med dit jag ska idag.
Tackskönttackskönttack!

Ledsen

at my kid's father's place

Idag ska jag till doktorn, det känns inte alls bra i magen. Jag har haft huvudvärk någonstans mellan 1,5-2 veckor nu.
Den här bilden är från mitt ex badrum. Det var en ledsen och klok dag minns jag. Lite som idag.
Ingen behöver skriva "det går säkert bra", eller "oroa dig inte". Jag är inte så orolig men det är jobbigt. Det finns så mycket jag vill göra!
Min lever mår bättre iallafall. Alltid något. Kanske att jag måste vila lite bara.

gudvadramatiskjaglåter...

Lycka!

måndag 2 november 2009

the ghost hunter

Även om bloggen inte alls är klar så lägger jag ner för idag.
Det är vackert att se sina egna bilder tydligt. Jag vill liksom göra om gamla inlägg med.

Nu smiter vi tidigare och tittar på kappor!
/Lo

Test nummer två :0)

hair

Test...

hair

Jag tog Millas mall. Det gick ju sådär, och min backup finns inte kvar på skrivbordet, den glimmrade bort sig. Alla länkar, min profil osv. Puttpytt sur Lotta. Jahaja. Men det var väl lika bra, nu får jag i sakta mak uppdatera så smått, vilket jag ju ändå tänkt.
Ok, och så trots att det inte står så i mallen vad jag kan se, så hamnar taggar och sånt tjafs OVANFÖR inlägget. Vill inte.
Ha.
Det så.
Puss på mig som iallafall får lagad middag när jag åker till M. Och som får titta på "killfilm". I Ullaredslinnet.

Mjau!

Om spökena och kärleken







Vi tog mina döttrar på spökjakt, jag och M och hans syskon, allas ungar och hans mamma. Det var länge sedan jag gick i en skog på natten. De hade små ficklampor och lös på spöken och en del var levande andra hängde i träd och såg vilsna ut. Fast levande är de väl aldrig kom jag på nu...

Vi åt middag sen allihopa och jag blev varm i magen, för att allt det där går så bra. Det känns så himla bra! Jag vet att det är tidigt och jag vet att det inte ska skrivas för privat här men det är svårt att låta bli.
Jag älskar hans sinne, hans kropp och allt som är lika och olika. Och att vi uppvaktar. Och sover över. Och planerar middagar. (Ok, där vinner han lätt men jag gör så gott jag kan, lovar).

Det har regnat hela natten och jag har köpt mitt första månadskort. Eller om jag hade under en period när jag jobbade i Gamlestan, minns inte. Det är iallafall slut på svindyra sms-biljetter från hell. Och cykla med lilla M i november det gör jag bara inte....

Nu måste vi dra strax, och sedan är det barnledig vecka. Kramvecka. Planera Parisvecka. Jobbvecka. Kärleksmorgnarutanbarnsomavbrytervecka.
Jag undrar vad ni andra gör?

Och tack, TACK för alla tips, de gås igenom under dagen :D

Blogghjälp sökes...

lördag 31 oktober 2009

Jag har alltid velat ha större bilder än Blogger erbjuder, men inte orkat ta tag i det riktigt. Flera har sagt att det är krångligt, och att man måste ladda upp på tex Flickr först. Så, jag testade att göra så, rakt av. Klippte ut koden och klistrade. Det blev en fyrkantig avhuggen bild. Och en annan för stor med utddragen text.
Hur vore det om jag kunde få det som nu?
Fast bara en storlek större bild?

Gah!

Linas bilder








Lina Öinert var en av fotograferna på minglet.
Hon tar jättejättefina bilder tycker jag. Och den på min bästa J, är så mitt i prick även om ni inte ser så mycket av henne eg. Hon har alltid fullt av spännen och hårnålar. Hennes badrum är en liten kitschdröm för övrigt.

Butiken är full av Norskor som sprätter runt, de är alltid så glada. Är det för att de shoppar billigare i Sverige? Är det för att de är på weekend holiday?
Är de bara trygga och lyckliga av naturen? Jag har tagit upp frågan förr men det finns väl inga enkla svar antar jag.

Iallafall, tack Lina för att jag fick låna bilderna från dig, och tack kära J för att du är en sådan grym vän!

Dans





Det är lördag, den där dagen när de flesta sover längre, äter långsam hotellfrukost och läser tidningen, -för de som fortfarande gör det. Älskar utan stress, låter ungar titta för mycket på tv, tvättar därför att det oftast är ledigt vid den här tiden, planerar lördagsmiddag alternativt skiter i planerandet och köper hem sushi. Som vi gjorde igår...

Jag klagar inte, det är roligt att jobba på lördagar. Jo, lite klagar jag. Barnhelgen skulle jag vilja vara ledig faktiskt.
Och inte behöva bekymra mig om barnvakt eller behöva lämna dem ensamma.

Den här lördagen är det nån slags fest, fester. Jag hade velat gå på Simons skräckfest med det är lättare att tacka nej till något jag jättegärna vill, än att fråga flera än jag redan gjort om barnvakt. Jag orkar inte få fler Nej just nu. Tex har jag bestämt mig för att aldrig mera fråga pappan om hjälp. Det funkar bara inte och istället för att bli besviken får jag bli kreativ.
Mitt ex tar sönerna på en såndär fest idag och troligen lämnas de över mitt i natten sen. De ska träffa hans nya tjej på festen, jag är nyfiken. Hon är dansare. Åh liksom, ung pigg och utan barn. Jag tänker på att hon borde gilla barn, iallafall. Hon måste väl det? Jag menar om hon ger sig i kast med en som har så många. Hon kanske har tips på dansskolor för barn, som är mera fria och lekiga än balett...tänker jag.
Men hon kanske inte alls har lust, vad vet jag. Han säger att hon inte aaaalls är som mig, att hon inte är sån. Att vi inte har nåt gemensamt minsann, att hon inte skulle gilla att hänga med mig och mina vänner. Föresten. Sån vaddå?
Som gillar klänningar och drömmar kanske?
Hon kanske mera gillar att skrota i jeans och gummistövlar?
Jag gillar gummistövlar, för kännedom.

En gång för tusen år sedan, för femton mer exakt, var jag den unga nya flickvännen som skulle introduceras för barn och ex.
Ett herrans ståhej vill jag minnas och de var som ett sammansvetsat team som skulle bedöma och släppa in, men bara lite lagom för De var ju föräldrarna! Jag tyckte alltid att det var lite överdrivet det där. Jag ville väl för fanken inte bli nån ny mamma, bara vara jag.
Jag tänker aldrig tala om för den nya att hon inte ska bli nåns mamma, det där är sånt vi föräldrar säger för att trösta och trygga oss själva bara. Det vore fint om hon gillar barn bara, om hon står ut och lite till, så är jag tacksam...

Fin och dansig lördag till er alla!